Invånaren först, en värdegrund att ta på allvar

Norrtelje Tidnings politiske chefredaktör Reidar Carlsson skriver idag (14/11) i sin ledare ett inlägg med bäring på en namninsamling för folkomröstning om framtiden för glesbygdsskolor och glesbygden i sin helhet. Namninsamlingen har initierats av en grupp föräldrar som lyckats samla ihop drygt 7000 underskrifter på några månader. I sig en stor prestation.

Mycket av det som står skrivet i ledaren kan nog de flesta skriva under på, men själv tycker jag att det finns en del som bör kommenteras och en del fakta som saknas.

Att på förhand föregripa och ifrågasätta en lagstadgad demokratisk möjlighet att begära folkomröstning tycker jag i detta sammanhang ger onödiga och felaktiga signaler. Att kraven på folkomröstning ofta är tecken på brister i den lokala demokratin har dock Reidar Carlsson fullständigt rätt i.

Något av det viktigaste att framhålla saknas helt i ledaren. Det gäller nuvarande minoritetsstyres, liksom tidigare borgerliga styre under flera mandatperioder, totala ovilja att lyssna på sina väljare eller att inleda allvarligt menade medborgardialoger. Att under dessa förhållanden reparera ett tappat politikerförtroende genom att säga att det bara är att välja nya politiker är nog att göra det enkelt för sig.

Att tro att Norrtäljes politiker skulle ”ha lärt sig av misstagen” tror jag inte ett dyft på. För detta talar ansvariga politikers kommentarer ännu efter flera års skoldebatt. Dessa kommentarer leder mer tanken till sårade obstinata småbarn som inte får sin vilja fram. Allt för mycket prestige står på spel, och det verkar ohyggligt svårt för politikerna att sträcka ut handen.

Detta bäddar naturligtvis för att inte vilja engagera sig politiskt samtidigt som det är en grogrund för missnöjesyttringar i olika former. De motsättningar som Reidar Carlsson antyder fanns inom S- och C-partierna i skolfrågorna hittar man generellt inom de flesta politiska partier i Norrtälje. Så svårt är det inte att ta del av vad som skrivs och sägs i debattartiklar, insändare och framför allt i sociala medier. Kom nu bara inte och säg att det skall vara högt i tak i den interna debatten. Jag tror att det avskräcker medborgare att engagera sig i politiken när man inser hur svårt det är att kunna påverka när partipiskan viner.

Den gordiska knuten enligt mig är att politiker måste vara medvetna om sin roll för att inte värdegrunden ”invånaren först” inte bara skall förbli en klyscha.

Morfar Gunnar i Norrtälje

Kommentarer

  1. I din text ovan skriver du: ..."Något av det viktigaste att framhålla saknas helt i ledaren. Det gäller nuvarande minoritetsstyres, liksom tidigare borgerliga styre under flera mandatperioder, totala ovilja att lyssna på sina väljare eller att inleda allvarligt menade medborgardialoger". Jag vill mena att detta påstående inte stämmer. EXEMPEL 1: I samband med att Tiohundra bildades deltog jag och många med mig i flera dialogmöten, förlagda på flera orter. Några hade många besökare medan andra endast hade ett fåtal besökare. EXEMPEL 2: När jag var nytillträdd som ordförande i Kultur- och fritidsnämnden gjorde jag några tappra försök att inleda en 'allmän dialog'. Resultat? Särintressen tog överhand och det kändes inte meningsfullt att fortsätta.

    Erfarenhet från mina yrkesverksamma år: Jag hade förmånen att jobba med dialogmöte/n (kundpaneler) med våra kunder. Vi bjöd in de som önskade komma - några accepterade inbjudan - andra avböjde. Det var naturligtvis omöjligt att bjuda in alla kunder - det blev ett urval - de som själva anmälde sig och grupperna kunde bestå av 10, ibland 20-30 pers. Inte fler i det företaget. Det förekomma även kundundersökningar där vi anlitade specialister på marknadsundersökningar.

    Jag har en fråga till er som läser detta: Hur vill ni att ett dialogmöte ska genomföras inom den kommunala verksamheten? Hur många (och vilka) ska tillfrågas? Hur och var ska dialogen äga rum? På vilket sätt? Tala om för mig vilken form ni vill att dialogmötet ska ha. Hur ofta ska det vara dialogmöten? Vilken 'tyngd' ska ärendet ha? Ett belysande exempel på medborgares olika synsätt är den 'dialog' som Norrtelje Tidning haft rörande snyggaste och fulast byggnader. Om, om, om....kommunens beslutsfattare haft denna NT-dialog som grund - vilken utformning skulle då huset vid Galles Gränd fått? Fel svar är:: Inte byggts alls!

    SLUTSATS: Dialog, ja. Berätta för mig ämne och form för dialogen så ska jag överväga fixa till ett sådant dialogmöte. Välj helst ett ämne inom kulturen så får jag större närhet till frågan. /Slut.

    SvaraRadera
  2. Vi talar tydligen inte om samma saker Bengt Ericsson. Du talar om enskilda ad hoc-insatser i form av olika dialogmöten. Detta får inte förväxlas med vad jag avser med medborgarinflytande och medborgardialog. Då handlar det om en process som skall arbetas in i hela kommunens styrning där initiativet förmodligen kommer från kommunstyrelsen för att sedan fastställas av kommunfullmäktige. Vi har tidigare här i Norrtälje genomfört en demokratiutredning, val- och demokratinämnden hade ett förslag som ”försvann” 2009. SKL har en gedigen kunskap om medborgardialog och jag har själv varit med på ett öppet informationsmöte för KF i Sparbankens lokaler. Tyvärr blev ledamöterna distraherade då man hade valt att dela ut ”paddor” vid detta sällsynt osmarta tillfälle. Förutsättningen för att medborgarinflytande i olika former skall kunna genomföras kräver naturligtvis en vilja från kommunledning. Finns inte den viljan vilket jag i mitt i mitt blogginlägg avser med ovilja att inleda allvarligt menade medborgardialoger, är det svårt att få till förändring. Inom c:a 200 svenska kommuner har man dock vidtagit olika former av medborgarinflytande.
    Vi skall vara väl medvetna om att det inte finns någon quick fix lösning på detta, men med stöd av kunskapen inom SKL och erfarenheterna från den nyligen genomförda demokratiutredningen SOU 2016:5 finns det säkert en god grund för att fatta beslut även i Norrtälje kommun.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg