Förfulningen av stan

I dagens (6/10) Norrtelje Tidning ondgör sig Karin Karlsbro (L) över ”förfulningen” av Norrtälje. Det ligger mycket i vad hon som gruppledare för liberalerna uttrycker och många håller säkert med, även jag. Man får dock inte sticka under stol med att hennes eget parti har varit delaktig i denna ”förfulning” genom att under 3-4 mandatperioder ingått i den fyrklöver som utgjort det borgerliga samverkansstyret. Partibeteckningen var visserligen (FP) då, men ändå…

Det vi nu ser växa upp i Norrtälje är i högsta grad frukten av beslut fattade av den borgerliga majoriteten. Socialdemokraterna var nästan lika goda kålsupare i sin roll som största oppositionsparti med representanter i olika styrgrupper.

Själv har jag som partipolitiskt obunden debattör och opinionsbildare utan beslutsrätt under många år kämpat för en mer nyanserad och försiktigare utveckling av Norrtälje vilket under resans gång gett mig och många andra epitet som tillbakasträvare, nostalgiker, utvecklingsfientliga gnällspikar, Facebooktyckare osv. Det får man ta då människor inte har adekvata argument.

Idag när folk märker resultatet av hur stadens planering har hanterats och konsekvenserna uppdagats reagerar man, tyvärr för sent. Med detta vill jag inte påstå att allt är fult och fel, definitivt inte, men nog fick jag mig en tankeställare häromdagen när jag läste en artikel i Norrtelje Tidning 2016-10-05 som Kristian Ekenberg, Mittmedia, hade skrivit efter samtal med urbanhistorikern Håkan Forsell. Håkan Forsell är professor i historia med fokus på stadshistoria och urbana studier. I skrivande stund ser jag att artikeln läggs ut på NT-webben varför jag kan lägga till en länk här. Det var också denna artikel som gav mig impulsen att kommentera Karin Karlsbros (L) debattartikel.

Artikeln med Håkan Forsell var uppdelad i nio olika teman, alla lika intressanta, men det är klart att med fokus på Norrtälje stad var det några teman som tilldrog mitt intresse extra. Det var symbolbyggnader, externa köpcentrum, förtätning, stadsarkitektens renässans, bilens roll och de små och mellanstora städerna som förebilder.

”Vad var det jag sa” är lätt att utropa i efterhand, men jag är ganska säker på att vi hade fått se en helt annan stadsutveckling om Håkan Forsells tankegångar hade fått genomsyra planeringsarbetet. Nu har ju markägare och byggherrar haft den största påverkan. Jag tror att Norrtälje saknade en vettig strategi från början vilket kan bli bekymmersamt nu så här i efterhand, om inte annat krävs det en gedigen arbetsinsats för att ”ro arbetet i hamn”.

Liberalernas krav på en stadsarkitekt i Norrtälje är ingalunda något nytt. Flera andra partier, och inte minst den ideella föreningen Mötesplats Norrtälje, förde fram detta krav redan 2010. Idag säger de lärde att man behöver ingen stadsarkitekt, idag arbetar man med processer istället. Det är kanske därför det tar så evinnerligt lång tid att planera en ombyggnad av ett busstationshus och toaletter i Norrtälje?

Morfar Gunnar i Norrtälje