Julfriden blåstes in i Norrtälje stad
Idag blåstes julfriden in i Norrtälje stad för 10:e gången i
rad under modern tid. Detta var ursprungligen ett stående inslag på Tomas-dagen
den 21 december i Föreningen Roslagsambassadörernas omtyckta ”Levande adventskalender”.
Stadens ”borgmästare” håller då sitt tal till medborgarna vid Rådhuset på Stora
Torget kl. 12.00. Trumpetare från Norrtälje Musikskola och sånggruppen ”Spillkråkorna”
bidrog med högtidskänsla och julstämning, Norrtelje Brenneri med värmande och
alkoholfri glögg och Roslagsambassadörer delade ut pepparkakor. Tyvärr blev det
ingen adventskalender i år, det är ett styvt jobb för en ideell förening att
anordna detta event som innebär att varje dag 1:a – 24:e december anordna ett
15 minuters program på utvalda platser i staden. Vore inte detta ett utmärkt
evenemang för Norrtälje Handelsstad att traditionsenligt hålla vid liv? Folk
saknar den levande adventskalendern!
När jag fylld av julefrid, varm glögg, sång och musik och
vänliga men samtidigt uppfordrande ord av vår ”borgmästare” begav mig hemåt
nedför Stora Brogatan stannade jag förfärad vid bron över Norrtälje Å. Den från
i somras klatschiga målningen på brons överbeläggning såg helt enkelt
erbarmlig ut. Norrtälje Handelsstad gjorde säkert detta i högsta välmening för
att pigga upp stadskärnan och människorna. Mitt första intryck var också
positivt, men i samma stund ställde jag frågan: ”hur kommer detta se ut efter
en tid?”. Idag vet jag.
Inte nog med att de glada färgerna är sorgligt nedslitna,
idag täcktes de delvis av kvarliggande grus från halkbekämpning. Jag kom direkt
att tänka på unga manliga och kvinnliga kroppar täckta av färgglada
tatueringar. Ni som vet vad tidens tand gör med människokroppen förstår vad jag
menar.
Snälla Norrtälje Handelsstad, kan ni inte medverka till en
snabbinsats för att få bort denna badwill för stadskärnan. Kanske går det att
slipa bort målningen eller bränna bort den. Inte vet jag, men det finns säkert
folk som vet. Att vänta till våren tycker jag är otillräckligt.
Gunnar Hellström
Kommentarer
Skicka en kommentar