Morfar Gunnar som fotonovis

Det är inte själva bilderna i det här inlägget som är det intressanta, det är snarare hela storyn bakom som inte blev det jag hade tänkt mig. Helt kort hade vi flyttat upp från Norrtälje till Gävle på hösten 2019. Till min hjälp för att utforska min nya region i Södra Norrland hade jag tänkt köpa en hyfsad systemkamera vilket jag också gjorde i december 2019. Två bilder hann jag ta hemma i lägenheten och en på Länsmuseet i januari 2020.

Egentligen skulle bilden på Barbro inte komma in här, men hon får väl sitta och övervaka hur jag lyckas schabbla med tangenterna. Jag vågar inte röra något nu.

Den första bilden som trasslade sig in på kamerans minneskort var min gamla jultomte som följt mig genom hela livet, och när jag jag nu ser hur en flaska OP Anderssons Julsnaps skymtar bakom tomten tycker jag att det kan vara en lämplig ingressbild nu i juli 2021 med 28-gradig värme utomhus.

I januari 2020 förändrades hela mitt liv då man upptäckte något som inte skulle finnas i min högra njure. Det var inledningen på ett turbulent sjukvårdsår som ledsagades av en coronapandemi nästan på dagen när jag lades på operationsbordet den 18 mars 2020. Tack vare utomordentlig sjukvård både på Gävle Sjukhus och Capio Hälsocentral (älskar det ordet i stället för vårdcentral) är jag nu med på banan igen och plockade igår efter 19 månader fram min systemkamera Nikon D3500 och repeterade handboken igen. Idag var jag, Barbro och kameran ute för första gången i värmen och testade kameran.

Första anhalten var Gävle Konserthus som dessutom har en pizzeria i närheten där vi intog en mixedsallad innan vi gav oss ut i det nästan finaste som Gävle har; Boulognerskogen! 
Jag gillar Konserthuset, även om jag inte riktigt lärt mig att justera den blåa färgnyansen i datorn. Folkmunnen lär ha döpt skapelsen till hattasken vilket jag tycker är styggt.

Här är några bilder från den sköna, men varma (+28) vandringen i Boulognerskogen. Jag ville testa hur kameran uppförde sig med min helt automatiska inställning. Syntes det att det var lite vatten i Gavleån men att det forsade?
Mittenbilden föreställer Carl Milles kända skulpturgrupp "Fem musicerande genier" som jag ville fotografera ur en helt annan vinkel. Förmodligen fel idé med det objektiv jag har. Dessutom höll jag på och trilla i vassen.

Att i ett sånt här blogginlägg, på denna miljö utanför Strömvallen i Gävle, inte nämna Gunder Hägg vore nästan ett tjänstefel. Här springer han i alla fall i full mundering, eller snarare helt utan mundering.

Ber om ursäkt om någon känslig person tar illa vid sig av nakenheten. Jag skulle vara överlycklig om jag hade det löpsteget idag.

Jag skall försöka förbättra min bildbehandling mm, men detta är ju bara ett första försök med nya kameran!