Lär ibland av utländsk kultur
Idag är jag
varm ända in i hjärtat trots att termometern visar – 10 grader i Norrtälje. Jag
har nämligen blivit kallad ”farbror” på ett sådant underbart sätt som jag aldrig
upplevt tidigare.
Visst är man
farbror vid 78 års ålder, men känner mig normalt som mellan 35 och 55 beroende
av vilken tid på dygnet jag befinner mig. När jag var i 25 – 30-årsåldern kunde
det faktiskt hända på T-banan eller bussen att någon väluppfostrad ungdom
frågade ”om farbror” ville sitta, vilket jag vänligt men bestämt tackade nej
till.
Idag var det
emellertid annorlunda när jag en aning vingligt gav mig ut i kylan för en 15
minuters promenad till ett möte i Norrtäljes stadskärna. Det fysiska hälsoläget
är just nu lite svajigt, men mentalt är jag som alltid på topp även om
närminnet ibland kan svaja.
Nåväl, det
handlar närmast om värk i benen och urdålig balans vilket jag ”hoppas” beror på
en långvarig borrelia som går att bota med lämplig antibiotika när provsvar
visar vilken typ av borrelia det i så fall handlar om. Nog om det!
OK, väl ute på
Vegagatan kände jag mig lättad när jag såg hur välplogade och sandade
trottoarerna var. Efter bara 50 meter var jag dock infångad av snövallar och
kände mig närmast som en stålkula i ett ”labyrintspel” som möter en trälist som
inte tillåter kulan att passera. Ni som inte vet vad jag pratar om, googla på
labyrintspel!
Där blir jag
stående som förstenad i snövallen, beredd på att rasa omkull vid minsta
felsteg. Jag hinner dock skänka en tanke till gamla, med eller utan rollator,
föräldrar, med eller utan barnvagn, äldre med eller utan god balans, förutom
rullstolsburna.
Jag lyckas dock
med ett djärvt men svajigt steg ta mig ner på fast mark. Jag måste ha sett
ynklig ut. Mina gåstavar som jag tänkt använda hade jag fått lämna hemma
eftersom de speciella handremmarnas kardborrfäste inte passade med tjocka
handskar. Det var då jag upptäckte min räddare.
En bil hade
stannat i korsningen Vegagatan/Hamnvägen då föraren upptäckt min prekära situation.
Vill du ha skjuts frågade han på ”broken Swedish ”? Först tackade jag nej ett
par gånger, men efter att skådat framåt mot snövallarna på Vegatan tackade jag
som tur var ja.
Bilföraren kom
från Irak, hade varit i Norrtälje i fyra år och talade skaplig svenska. Det som
berörde mig var den värme han utstrålade och faktiskt även vördnad när han titulerade
mig farbror. Vi hann prata en hel del under den korta turen. Det var då jag
förstod att han kom från en annan kultur där man hanterar äldre med vördnad och
respekt mellan generationer. På ett annat sätt än i Sverige även om man
naturligtvis inte får nedvärdera alla svenskar som tar hand om sina gamla på
ett kärleksfullt sätt.
Hur skall vi
kunna integrera denna underbara utländska kultur i vårt land? Motverka
segregation och ta lärdom är väl det enkla svaret!
På hemvägen
fick jag skjuts av vänner som bor ända ute i Refsnäs, tack för det!
Morfar Gunnar i
Norrtälje
Gud så bra start på dagen ❤
SvaraRadera