Hattar och mössor i politikens värld

Inte vet jag om allt var bättre förr, men då det gällde politik och regeringsbildande var det till synes betydligt enklare under den s.k. ”frihetstiden” under 1700-talet. Då fanns det bara två riksdagspartier, det ena kallades för ”Hattpartiet” som bildades på 1730-talet och som främst var adelns parti. Det andra partiet kallades för ”Mösspartiet” som i första hand representerade de lägre stånden. I detta sammanhang betraktades dess anhängare som ”nattmössor” av hattarna då de ansågs föra en försiktig och sömnig utrikespolitik.

Under denna tid fungerade Arvid Horn som landets verklige regent och ansågs av hattarna föra en alltför försiktig fredspolitik. Korruption och maktmissbruk var utbredd bland politiker. I och med en oblodig statskupp 1772 kunde Gustav III återinföra det kungliga enväldet i Sverige.

I dagens Sverige är det politiska landskapet betydligt mer komplext, och inte har vi något kungligt envälde längre. Det skulle av naturliga skäl inte fungera överhuvudtaget. Däremot ser vi i många länder på jorden exempel på andra former av envälden som på intet sätt är bättre än det kungliga enväldet i Sverige i slutet av 1700-talet, snarare sämre.

I Sverige har vi idag åtta politiska partier i Riksdagen, och efter 4 månaders vånda sedan valet i september 2018, en regeringsbildning som går starkt emot tidigare regeringskonstellationer. Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som vid det senaste valet samlade 116 mandat i riksdagen leder landet, genom att man kommit överens med Centerpartiet och Liberalerna (tillsammans 51 mandat) i ett 73-punktsavtal mot att dessa partier lade ner sina röster och släppte fram Stefan Löfven som statsminister. I övriga frågor är C och L sig själva ”gott nok” och kan förhandla med vilket parti som helst, förutom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna (tillsammans 90 mandat) som man på intet sätt vill låta få något inflytande. Oppositionen förutom V och SD består av Moderaterna och Kristdemokraterna (tillsammans 92 mandat). Sammanräknat motsvarar detta Riksdagens 349 mandat.

Oavsett vad man tycker om denna mandatfördelning samt uttalande från olika partier kan man i alla fall konstatera att 66 % av valmanskåren saknar reell möjlighet att få sina ställningstagande vid valet 2018-09-09 tillgodosedda. Med undantag då för de 73 punkter som ingick i det avtal som Centerpartiet och Liberalerna slöt i och med det s.k. Januariavtalet med S och MP. Lägg märke till att jag föredrar att använda begreppet avtal i stället för överenskommelse då detta ansluter sig mer till den grundläggande principen inom avtalsrätt; ”avtal skall hållas” (latin: pacta sunt servanda).

Endast framtiden kan utvisa om detta var en bra regeringsbildning. En sak tänker jag i all underdånighet i alla fall påstå; vi kommer att få se ett nytt politiskt landskap vid valet 2022 (kom ihåg vem som sade det).

Jag har med detta blogginlägg fått friska upp mina och kanske era kunskaper om frihetstiden i Sverige samtidigt som jag osökt glider in på ”rysshärjningarna år 1719” då stora delar av Roslagskusten blev rov för den röde hanen. Det kommer vi att minnas i Norrtälje i år med olika evenemang, men säg för all del inte fira!

Hattarna försökte i sin ambition att utkräva revansch mot Ryssland, (efter det stora nordiska kriget), att återupprätta Sveriges ära och storhet. Detta kom att leda till ett misslyckat krig mot Ryssland 1741 – 1743. Idag efter nästan 300 år skramlas det åter med vapen vid Sveriges östra kust. Låt oss hoppas att det stannar vid skrammel.

Morfar Gunnar i Norrtälje