Trubadurens dilemman

Var idag och köpte en liten mackapär som man klämmer fast på gitarrens hals, inte trubadurens. Genom tonernas svängningar kan man på något märkligt sätt kontrollera att man vridit gitarrens stämskruvar åt rätt håll så att de sex strängarna i tur och ordning synkroniseras med tonerna E-B-G-D-A och E. Detta ser man på mackapärens display.

Egentligen har detta inte varit något större problem tidigare eftersom jag aldrig aspirerat på att bli någon ny Andrés Segovia eller Göran Söllscher. Med den här mackapären kan jag nu i alla fall peka på mackapärens display och visa att tonerna ligger som de skall, om någon klagar på att det låter falskt.

För att bli en hyfsad trubadur krävs det att man lär sig ett antal ackord som skall greppas med vänsterhanden om man inte tillhör den exklusiva skaran som likt Peter Carlsson (han med Blå Grodorna) tar greppen med högerhanden och slår med vänsterhanden. Ett absolut minimum av ackord man måste lära sig är tre, punkt och slut. Då kan man i alla fall dra igång med Cornelis slagdänga ”I natt jag drömde något som…” och bli festens favorit. Själv brukar jag glänsa genom lägga in ett så kallat septimackord beroende av vilken tonart man spelar i.

Detta var några grundläggande dilemman man måste övervinna för att bli en hyfsad trubadur. Nu blir det värre. Inbilla dig inte att det räcker med att lära sig X antal ackord på gitarren. Icke sa Nicke, det krävs lång träning för att orka trycka ner strängarna ordentligt för att det skall låta juste. Huden på fingertopparna måste vara hård som 3:ans sandpapper och naglarna ständigt perfekt manikyrerade.

Även de fysiska förutsättningarna kan bli ett dilemma. Ni skall inte tro att stämbanden i halsen lever sitt eget liv. Naturligtvis åldras de som den övriga kroppen. För att behålla sin spänst måste man regelbundet motionera stämbanden för att de inte skall ”rosta ihop”. Har ni dessutom drabbats av artros i handleder och fingrar blir musicerandet alltmer äventyrligt. Men det går om man bara skruvar ner förväntningarna något.

Nu sitter ni förstås bara och väntar på det kanske mest avgörande dilemmat. Visst underlättar det om man besitter en viss musikalitet, men låt inte det avskräcka er. Det är kul med musik, och gitarr tycker jag är ett lämpligt instrument att hålla igång musiken med. I synnerhet om man tänker sig agera som trubadur, även om det bara är för sig själv eller de närmaste sörjande.

Morfar Gunnar i Norrtälje

PS För er som inte känner igen trubaduren från Norrtälje kan jag meddela att han heter Bernart de Ventadorn, occitansk trubadur under 1100-talet