Kommunalpolitik i fokus

Första tankarna efter den oumbärliga kaffetåren på morgonen (13/10) kom föga överraskande att handla om hur skör och oförutsägbar politiken kan vara. För att inte blanda ihop korten fokuserar jag främst på kommunalpolitiken i Stockholm och i min egen hemkommun Norrtälje.

Helt plötsligt kunde jag häromdagen läsa att den nya borgerliga alliansen i Stockholm förstärkt med Miljöpartiet kommer att säga nej till ett Nobel Center på Blasieholmen (jag utgår då även från att det gamla Tullhuset bevaras), inte heller tänker man upplåta en del av en av de äldsta offentliga parkerna i Stockholm, Kungsträdgården, till hemvist för en amerikansk jättebutik med dataprodukter. Steget från De la Gardieska Palatset (Makalös) från 1600-talet till en Apple-butik på 2000-talet känns för långt anser jag. I pipeline ligger bl.a. ja till miljözoner, nej till vinter-OS 2026 och Östlig förbindelse. För min del räcker det egentligen med att rädda Blasieholmen och Kungsträdgården.

Det märkliga enligt mig är hur ett fåtal personer som under en väldigt kort period i sitt liv sitter i en viss politisk position helt plötsligt kan förändra spelplanen som gör att människors kamp för vissa saker premieras – eller förkastas. Det är väl det politik handlar om och som gör det så skört och oförutsägbart.

Avgående finansborgarrådet Karin Wanngård (S) jublar naturligtvis inte utan kallar snabbt det nya styret i Stockholm för ”nejsägar-allians” och går i opposition. Sett ur hennes synvinkel är det retoriskt korrekt eftersom det nya styret säger nej till det hon tycker. Om man istället fokuserar på vad andra än Karin Wanngård tycker kan det ju faktiskt vara en ”jasägar-allians” det handlar om. Att säga ja till att stoppa vissa planer menar jag. Rätt eller fel? Så oförutsägbar kan politiken vara.

I min egen hemkommun Norrtälje är också politiken skör skall ni tro. Mycket talar för att det nuvarande minoritetsstyret (S+C+MP) inte kommer att få förnyat förtroende för ytterligare en mandatperiod, men klart är det ingalunda. Vissa likheter finns det faktiskt med det ”drama” som under hela lördagseftermiddagen har utspelats sig på riksplanet när allianspartierna L, C och KD har haft presskonferenser. I båda fallen har Centerpartiet haft en framskjuten roll. I Norrtälje kan deras ställningstagande ha en avgörande betydelse för om det nuvarande minoritetsstyret skall fortsätta, eller falla om man närmar sig de borgerliga partierna igen. Centerpartiet har hittills haft svårt att sätta ner foten vilket osökt kommer mig att tänka på den gamle partiledaren Gunnar Hedlunds klassiska ord: ”Vi i Bondeförbundet har velat och kommer alltid att vela”. Bondeförbundet heter numer Centerpartiet som ni vet, men i alla fall.

Eftersom jag i skrivande stund just fått reda på vad Ulf Kristersson (M) har svarat talmannen Andreas Norlén efter sin sondering, och vad talmannen har meddelat inför nästa talmansrunda i morgon måndag 15 oktober kan jag inte låta bli att lägga in Jeanders talande teckning som mer än väl berättar vad det hela handlar om på riksplanet. Vem tar fram svärdet och löser den gordiska knuten?

Vi får väl se om det som hänt på riksplanet har påverkat Centerpartiet på lokalplanet något eller om det är fråga om delade meningar inom partiet. Det kan vara så ibland. Jag väntar spänt till början av nästa vecka.

Morfar Gunnar i Norrtälje