Ha en bra dag!

Kan en promenad genom Biltemas varuhus skapa en personlig kris. Igår kändes det så. Det fina duschsetet jag köpte för ett par år sedan för under 200 kr fyllde nämligen inte sin funktion längre. Den både rostfria och förnicklade (om man nu förnicklar något rostfritt) slangen hade gett upp vid sitt infäste i själva duschhandtaget. Åratals erfarenhet av dylika problem gjorde att jag direkt insåg att silvertape eller Plastic Padding inte var att tänka på i detta fall. Jag fick köpa en ny spiralslang helt enkelt. På Biltemas hemsida kunde jag konstatera att en ny spiralslang skulle kosta kr 59.90 för 1,5 m. Då jag länge gått och drömt om en duschslang på 2 m insåg jag att detta alternativ för kr 84.90 vore ett bättre val varför jag bestämde mig för det. 30 kr per år i avskrivning för en duschslang kan man nog klara av, i synnerhet som pensionen tydligen skall höjas nästa år.

Sagt och gjort, upp till Biltema i Norrtälje, och det var när jag kom in på varuhuset som min personliga kris började. För varje monter jag traskade förbi passerade mitt liv revy då jag mindes episoder förknippade med varorna i montern. Det var montrar med leksaker, sportartiklar, fiskegrejer, hushållsartiklar, biltillbehör, verktyg, elektriska maskiner osv.

Det var nu jag definitivt insåg att min egen ålder gjort varuhuset till mitt gubbdagis, fast jag tror att det även går att koppla till tanter som dock kanske intresserar sig för andra saker. Jag ville så gärna köpa något men har faktiskt inte behovet längre. Annat än för kanske en trasig duschslang eller packning till en kran. Jag mindes när man var ung, stark och fattig hur man med gott mod kämpade som fritidsbyggare med att lyfta cementsäckar om 50 kg och kärra gjutgrus i oländig terräng för att sedan blanda betong för hand (med skyffel). Först i mitten av 1980-talet delade jag med en granne på en betongblandare som jag stolt körde hem på taket till en Nissan Micra.

När jag går förbi montern med starka batteridrivna borr- och skruvdragare minns jag när jag slutade på en arbetsplats och önskade mig min första eldrivna Black & Decker borrmaskin. Arbetskamraterna verkade sura, för de hade velat ge mig en kristallskål istället. Slut på slitet med sväng- och drillborr! För att inte tala om när jag köpte min första elhyvel, ett fantastiskt verktyg när man väl hade lärt sig att spänna fast arbetsstycket ordentligt och vara försiktig med hyvlingsdjupet.

Nu började jag nästan känna mig melankolisk. Elborrmaskin har man alltid nytta av, men i övrigt är det mesta passé. Nu får man sitta i caféet och äta varm korv för 5 kr och bläddra i katalogen. Som ni förstår fanns det ett speciellt minne i nästan varenda monter vilket jag inte tänker trötta er med här, men jag tror säkert att ni förstår vad jag menar.

Efter att plockat med mig min duschslang till kassan för betalning tittade den trevliga tjejen på mig efter transaktionen och utbrast: ”Ha en bra dag!”. Jag tittade tillbaka på tjejen och försökte så vänligt jag kunde önska henne detsamma.

Hon kunde ju inte veta att jag var inne i en personlig kris, dessutom melankolisk med ont i ryggen.

Morfar Gunnar i Norrtälje