Grattis kungen!

I går gjorde jag en kommentar på ett Facebookinlägg som i ganska negativa ordalag handlade om kung Carl Gustaf XVI:s förestående 70-årsdag och hur den skulle gå av stapeln.

Egentligen brukar jag inte lägga mig i dessa diskussioner som ofta uppkommer då frågan om monarki eller republik hänger i luften. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men eftersom jag hade läst en artikel på SVT om hur hela kungens firande skulle gå till, kunde jag inte avhålla mig från att delge detta. Lite måtta får det ändå vara när man med ironi eller satir försöker inkassera poäng på sociala medier. En av mina s.k. käpphästar. Googla gärna på käpphäst.

Själv trivs jag ganska bra med monarki och kungahuset, men om någon skulle slå ihjäl mig skulle jag absolut inte få alla rätt om någon bad mig redogöra för alla nuvarande svenska prinsar och prinsessor och deras barn. Jag har alltid svårt att skilja dem åt. Att däremot, som en minoritet här i landet önskar, införa republik tycker jag endast är trams och slöseri på energi; i synnerhet som huvudargumentet lär vara att man inte skall födas till ett ämbete. Alternativet till kunglig tronföljd och apparaten runt detta skulle alltså vara att man ”i demokratisk ordning” utsåg en statschef som var oförvitlig och fylld med kunskap och klokhet. Om tar sig en titt runt om i världen på ländernas statschefer föredrar jag nog en statschef i vårt kungahus som man i alla fall har en ganska bra koll på.

Sedan år 1544 är Sverige en arvsmonarki vars tronföljd regleras i successionsordningen. Vår kung eller drottning, som det också kan vara idag, har sedan 1 januari 1975 i princip endast ceremoniella och representativa uppgifter. Den verkställande makten tillkommer regeringen. Nog tycker jag att vårt kungahus sköter sina uppgifter på ett utmärkt sätt och jag är övertygad om att de miljoner som detta kostar skattebetalarna är väl värda pengar och förmodligen bra mycket billigare än republikalternativet vilket jag här dock inte har något belägg för.

Att kungahuset är populärt nu är det ingen tvekan om, 80 % av befolkningen lär tycka så. Därför gladdes jag idag åt festligheterna i Stockholm som man även kunde följa i TV-sändningar om man inte personligen som 10 000-tals kunde följa firandet på plats. Även jag kastade en blick på TV-rutan då och då och rycktes med i glädjestämningen. Någon flagga att vifta med på balkongen i Norrtälje hade jag inte, men visst kände jag att de flesta svenskar gillar att ”frottera” sig med pompa och ståt, prinsar och prinsessor, musik, hästar och paraderande.  Visst kan det vara befriande att unna sig en liten paus i allt som händer runt oss just nu i världen?

Alltså, ett stort grattis på 70-årsdagen kungen, och ni som inte tycker som jag, ni får gärna gotta er i smyg åt festligheterna, kläderna och flärden. Inte heller skall jag skvallra om ni klär era barn eller barnbarn som prinsar och prinsessor. Det är helt OK!

Morfar Gunnar i Norrtälje