En osannolik skolprocess

I Norrtälje kommun har det, under i alla fall de 7 – 8 år jag kan överblicka, pågått en ständig debatt kring skolan i Norrtälje. Upprinnelsen till detta är naturligtvis de ständigt svaga resultaten vid kunskapsmätningar hos landets kommuner. En stående förklaring till detta oavsett Barn & Skolnämndens politiska sammansättning har varit att ”det tar lång tid att vända en atlantångare alt. oljetanker”. Uttrycket används även idag, om än i modifierade versioner. En god vän med insikt i sjöfart påstod att det på öppet vatten endast skulle ta ca 15 minuter.

De senaste 4 åren har debatten eskalerat till en nivå som nästan känns ovärdig för hantering inom en kommuns ansvarsområden. Starkt bidragande till detta är en skolutredning som gjordes av kommunens skolförvaltning år 2012. Denna utmynnade i ett förslag om att lägga ner ett tiotal mindre byskolor vilket naturligtvis skapade ett ramaskri över hela kommunen. Hur uppdraget från politikerna till skolkontoret var utformat vet jag inte, men jag misstänker att det huvudsakligen låg kortsiktigt ekonomiskt tänkande bakom. Sedan har turerna i hanteringen av skolfrågorna avlöst varandra med nya utredningar, ”oheliga” politiska konstellationer och avhopp i samma takt som medborgarnas förtroende för politiker dalat.

Igår var det tänkt att Barn- och skolnämndens utökade arbetsutskott skulle samlas och fatta beslut om en ny ”skolstrukturplan” vilket enligt obekräftade rykten åter skulle utmynna i att lägga ner ett större antal landsbygdsskolor/byskolor. Denna process skedde under stort hemlighetsmakeri utan någon som helst information till medborgarna vilket rimmar dåligt med samverkansstyrets (S+C+MP) politiska program som bl.a. talar om öppenhet och medborgardialog. Men vad tror ni händer? I sista stund inställdes mötet och frågan sköts på framtiden.

Enligt som vanligt obekräftade rykten lär vissa medlemmar i Centerpartiet ha fått kalla fötter när man äntligen insett kraften i den medborgaropinion (min egen tolkning) mot nedläggning av landsbygdsskolor, eller som man enligt obekräftade rykten uttryckt det ”inte ansåg att frågan var tillräckligt utredd”. En tolkning som ligger svindlande nära min egen.

En extra pikant krydda i sammanhanget är att Norrtälje kommun samtidigt får veta att vi avancerat till 70:e plats i SKL:s kunskapsrankning som är en markant förbättring och egentligen borde vara en signal till att fara försiktigt fram med skolstrukturen i kommunen. Det sittande samverkansstyret slår sig naturligtvis för bröstet, vilket hör till, men jag är övertygad om att det tidigare borgerliga styret kommer att hävda att förbättringen i kunskapsrankningen är en ”frukt av deras långvariga arbete” med skolan. Själv är jag böjd att hålla med Norrtelje Tidnings politiske chefredaktör som i dagens ledare undrar om inte ”den här eviga skoldebatten” är positiv för elevernas resultat genom att skolfrågorna hamnar i fokus. Men naturligtvis är det en alltför energikrävande och kostsam process för resultatförbättring.

Björkö Arholma skola skall genomsyras av framtidstro,
kreativitet och arbetsglädje (Norrtälje kommun)

Utan att på något sätt ta ut något i förskott anser jag att den stora vinnaren just nu i denna process är vare sig politiker eller skolförvaltning utan de enskilda medborgarna, i första hand representerade av föräldrar, lärare och elever. Jag vet att det för många politiker sitter mycket långt inne att, bortsett från en kort kampanjperiod under valår, lyssna på medborgarna, men någonstans finns det en gräns för hur långt man gå emot folkviljan och jag kommer aldrig att förlora hoppet om att de demokratiska besluten i samhället skall ”segra”.

Morfar Gunnar i Norrtälje