Till minnet av Lennart Jansson...

Många i Norrtälje kommun har med bestörtning och sorg uppmärksammat att Lennart Jansson, nyligen fyllda 90 år lämnat oss efter en kort tids sjukdom.

För min del inleddes bekantskapen med adjunkten och kulturnestorn Lennart Jansson år 2002. Det var i samband med att Norrtäljes dåvarande turistchef Annica Norström tillsammans med stads- och skärgårdsguiden Michael Blum och kulturintendenten Björn Ahlsén kallade till ett möte om Projekt Roslagsambassadör. Som nybliven pensionär, några år i förtid, blev det ett gyllene tillfälle att haka på Annica Norströms projekt vilket jag aldrig ångrat. Efter genomgången Roslagsambassadörsutbildning i Turistbyråns regi diplomerades jag högtidligen i den första kullen på Rånäs Slott den 5 februari 2003. Lennart Jansson och Michael Blum var i huvudsak utbildare tillsammans med lokala guider och experter samt externa föreläsare.

Vid diplomeringen fick vi alla fjorton aspiranter ett latinskt ordspråk av Lennart Jansson varefter vi skulle beskriva vårt smultronställe. Mitt ordspråk blev ”Salutem tibi dico” vilket lär betyda ”Hälsa och välgång önskar jag Dig”. Han var härlig Lennart.

”För att komma till mitt smultronställe styr jag båten från

NORRTÄLJEVIKEN, håller babord vid JÄRNBERGET före GRÄDDÖ, styr ut mot LIDÖFJÄRDEN, passerar sundet mellan norra LIDÖ och SKABBHOLMEN. Därefter går jag rakt mot GISSLINGÖ och HAVSSVALGET, passerar den lilla SVARTKOBBEN där man drog massor av torsk på 1980-talet. Efter att hållit styvt styrbord efter SVARTKOBBEN kommer jag till TRÅNGSKÄRSFJÄRDEN. Sedan är det bara att hålla babord och styra upp till mitt smultronställe: den lilla ögruppen VATTUNGARNA”.

Som en fortsättning bildade 15 korade ambassadörer år 2005 den ideella föreningen RoslagsAmbassadörerna som fortsätter att förkovra sig i Roslagens historia under mycket trevliga former. Idag är vi över 100 medlemmar!

Lennart Jansson visdom och kunskap följde mig sedan i över femton år på kulturens ibland knaggliga stig här i Norrtälje. Alltid vänlig men med en stundtals vass penna som han dock hanterade med elegans på ett belevat sätt som väckte avund hos mig.

Den 8 december 2017 skrev jag ett blogginlägg med bäring på om- och tillbyggnaden av Roslagsmuseet. Rubriken var ”Det är alltid för tidigt att ge upp”. Sista stycket handlade just om Lennart Jansson. Den sista lilla meningen löd: ”Faktoriet ligger honom mycket varmt om hjärtat”. Nu är inte Lennart Jansson med oss längre, men jag tänker inte ändra tempus på verbet ”ligger” då jag är säker på att Faktoriet fortfarande ligger honom varmt om hjärtat när han tittar ner på kvarteret från sin himmel. Frid över hans minne.

Gunnar Hellström