Landsbygden på tapeten

Den 28 september hade jag en debattartikel införd i Norrtelje Tidning med rubriken ”Norrtälje kommun behöver ett landsbygdsparti”. I det inledande stycket nämner jag att det redan finns ett parti i Sverige med detta namn.

I Norrtelje Tidning den 9 december skriver tio representanter för nämnda landsbygdsparti en debattartikel där man ger några svar på sådant som måste ändras när det gäller de uppenbara orsakerna till landsbygdens utarmning.

För att det inte skall uppstå några missförstånd vill jag här framhålla att jag personligen inte sympatiserar med allt som står i deras debattartikel.

Det första jag vänder mig emot är angreppet på ”allemansrätten” som man tydligen anser är ett hot mot ”äganderätten”, vilket för mig ter sig verklighetsfrämmande. Allemansrätten skall vi vara stolta över i vårt land. Den är också, som ”Landsbygdspartiet oberoende” säkert känner till inte alls allenarådande utan omgärdad av en rad regler, som om man respekterar dessa inte alls hotar äganderätten. Jag håller däremot med om att frågan om kommersiellt utnyttjande av naturen och det som naturen bjuder på är en knivig gränsdragningsfråga.

Angreppen på Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen om att dessa myndigheter skulle sysselsätta sig med att lägga blöta filtar över brukanderätten och att äganderätten skulle vara begränsad av ”diverse särintressen med miljön som täckmantel” låter som en ganska allvarlig anklagelse liksom att Länsstyrelsen skulle ägna sig åt att övertolka direktiv man får från högre ort eller att enskilda tjänstemän skulle ”driva egna agendor”. Ibland får jag faktiskt en känsla av att artikelförfattarna själva representerar särintressen som drivs under täckmantel av att ”människor som älskat och vårdat sin mark, har gjort sitt jobb i generationer”. Kanske finns det också en koppling till att man driver frågor som att lämna EU och helt förbjuda varg i landet?

När vi kommer till landsbygdsskolorna roll i att skapa en levande landsbygd och bidra till hela samhällets utveckling är vi helt överens. I Norrtälje kommun är det heller ingen hemlighet, efter de senaste årens skoldebatt, att det finns en stor uppslutning bland tusentals medborgare och ett flertal politiska partier om att värna landsbygdsskolorna där också en s.k. ”omvänd bussning” av elever ofta nämns. Här märker jag också att artikelförfattarna har uppmärksammat att vi inte längre lever i ett jordbrukssamhälle eller i ett industrisamhälle. Snarare är vi på väg att lämna tjänstesamhället för att gå in i ett IT-samhälle varför utbyggnad av fibernät är ett måste för landsbygden för att kunna överleva, utvecklas och göra det möjligt för människor att bosätta sig där. Att möjliggöra för människor att pendla till storstadsregioner bidrar dock inte till att hålla landskapet öppet eller att ge förutsättningar för att driva olika former av närproduktion. För det krävs återigen andra åtgärder.

Min uppfattning är att vi befinner oss i en mycket omvälvande samhällsutvecklingsfas där klimat- och miljöfrågor liksom frågor av riksintresse ställs mot sedvänja, äganderätt och krasst vinstintresse. Därför måste vi hjälpas åt att hitta en balans mellan olika viljeyttringar vilket verkligen inte är någon grannlaga uppgift.

Morfar Gunnar i Norrtälje