Inverterad demokrati

”Ibland är det bättre att vara tyst och låta folk tro att man är dum än att öppna munnen och undanröja alla tvivel”. Så skrev en politiker i Norrtälje kommun om en annan politiker i kommunen på Facebook för ett par år sedan. Av någon anledning dök detta ordspråk upp i minnet hos mig när jag igår eftermiddag lyssnade när skolpolitiker bemötte synpunkter från invånare som samlats i ett protestmöte utanför kommunhuset.

Egentligen skall man ge en eloge till politikerna som ändå gick ut och försökte försvara sina argument om att lägga ner ett antal byskolor i Stockholms läns till ytan största kommun. Idag vet jag att det fanns inget att försvara, för det fanns inga argument. Och det spar åtminstone lite energi hos mig.

En sak har jag under åren fått fullkomligt klart för mig, och det är att i Norrtälje är det inte vuxna människor och barn det handlar om. Det är skattebetalare och spelbrickor i ett politiskt intrigspel det handlar om, men jag tror absolut inte att Norrtälje kommun är ensam om detta synsätt.

I Norrtälje råder sedan länge något som jag ibland brukar beskriva som ”inverterad demokrati” (invertera=göra helt tvärtom, vända- upp- och ned, kasta om). Detta har genomsyrat ett tidigare 16-årigt borgerligt styre och fortsätter sedan valet 2014 under ett samverkansstyre med (S), (C) och (MP).

Jag har ett flertal exempel på den inverterade demokratin som inte får plats här och nu, men exploateringen av Norrtälje hamn och anslutningen till Norrvatten hamnar högt på listan.

Att redogöra för alla turer i hanteringen av skolfrågor låter sig heller inte göras här. Sex års dribblande hit och dit skulle ta närmare 10 000 tecken av mitt begränsade utrymme, men gårdagens korta träff med skolpolitikerna bevisade bara ”Nihil sub sole ovum est”, eller ”Ingenting är nytt under solen”!

För att göra det enkelt för mig när jag redogör för gårdagens inverterade demokrati tar jag mig friheten att rakt av citera en person på Facebook som är direkt berörd av hur man hanterar skolfrågan:

”Vad är det för galen kommun jag bor i? Har jag fattat rätt? Först enas man i barn- och skolnämnden om ett nedläggningsförslag, SEDAN tar man upp det i arbetsutskottet, DÄREFTER säger man att NU ska man ha dialog med de berörda OCH DESSUTOM utreda den förvaltning som har lagt fram förslaget som man redan har enats om att bifalla. ???!!!”

Ett ytterligare pikant inslag i våra skolpolitikers raffinerade hantering är följande; då man mycket väl anar att något förstående från medborgarna ej är att vänta sätter man vältajmat in en helsidesannons i vår lokala Norrtelje Tidning där man på känt Norrtäljemanér uppmanar till medborgardialog när allt är klart. Visserligen sa man utanför kommunhuset att ”allt var inte hugget i sten”, men i betong blir min hovsamma anmärkning.

Skolpolitikerna är listiga också (tror man), för man fokuserar endast på de 75 elever som är direkt berörda av nedläggningsförslaget. Kanske tycker man inte att det är så farligt om dessa slits upp från sin trygga tillvaro i en väl fungerande skola och en miljö som bäddar för ett gott lärande. Nej dessa skall ut på slingriga vägar och tillbringa timmar i bussar för att nå den större skola som skall ge så mycket trygghet och sällskap på raster. Hör ni hur dumt det låter?

Man vägrar ståndaktigt att diskutera landsbygdsutveckling med ett helhetsperspektiv, man glömmer vilka signaler man ger till barn, föräldrar och lärare. Man glömmer även den misstänksamhet som byggs upp i andra mindre skolor och framför allt glömmer man det faktum att inga utredningar visar på att lärandet skulle vara sämre i en mindre skola, snarare tvärtom.

Nu inleds en fas då skolpolitikerna skall rädda ansiktet, visa kraft och beslutsamhet, vilka som bestämmer och driva igenom sitt genomskådliga mantra ”för barnens skull”. Kosta vad det vill, t.o.m. att det kan komma att kosta en plats vid köttgrytorna vid nästa val.

Och det här med dagens helsidesannons i dagens Norrtelje Tidning; jag missunnar inte tidningen annonsintäkter, för det behöver man så väl, men hade det inte varit bättre att ha lagt dessa slantar på att anlita några lokala hantverkare under 80 arbetstimmar med underhållsarbete på någon småskola? Kallas visst för win-win situation?

Morfar Gunnar i Norrtälje