Skolan först - sägs det i alla fall...

Man hinner tänka en hel del under vattengympa i varmvattenbassängen på ROS i Norrtälje. Idag tänkte jag på första sidan i Norrtelje Tidning (11/4), och jag tänkte på stuprör. ”Vi har inte skolböcker så att det räcker till alla barn” slår lärare larm om med stora bokstäver.

Jag tänkte på skolbudgeten på drygt en miljard, kommunens lån på över 3 miljarder för bl.a. bygget av Norrtälje Hamn, nya badhuset i Hallstavik 57 miljoner, bron över till Societetsparken 35 (?) miljoner, det otroligt påkostade Sjötullstorget med sina vita betongklippor vid hamnen, nya skolan i Rimbo, ev. parkeringshus i Norrtälje för 150 miljoner osv. Ingen skugga över dessa säkerligen vällovliga projekt, och inget försök att ”blanda ihop äpplen med päron”. Jag är fullt medveten om att det finns driftbudget och att det finns investeringsbudget men även att det finns stuprör mellan kommunens nämnder. Jag ville bara visa på hur styvmoderligt och futtigt man hanterar skolan som skulle bli det vi verkligen skulle satsa på denna mandatperiod.

I varmvattenbassängen kom jag att tänka på att det finns speciella ”utkastare” som man kan montera på stuprör för att fördela vattnet, eller i min jämförelse, driftmedel för skolan. Då heter det förstås inte utkastare utan omföringskolumner. Ni förstår säkert vad jag menar.

När jag kommer hem från vattengympan möts jag av nya starka reaktioner i Norrtelje Tidning från lärare, elever och vårdnadshavare över nedskärningarna inom skolan. Lärare hör av sig anonymt till tidningen. Vi blir tystade skriver en lågstadielärare. Tryggheten hotas med för stora klasser.

Förvaltningsdirektören på Barn- och utbildningskontoret säger att ”vi arbetar inom ramen för lagstiftningen och Skolverkets rekommendationer. Känns tryggt.

Sedan kommer förstås den sedvanliga munhuggningen mellan nuvarande och tidigare ordförande i Barn- och skolnämnden med ofta snåriga och krystade kommentarer. Allt är sig likt. Det enda jag kanske saknar är uttrycket ”det tar tid att vända en atlantkryssare”.

Själv börjar jag tvivla på att jag, med tanke på uppnådd ålder, någonsin kommer att få uppleva en skola i balans. Å andra sidan har jag själv lite problem med balansen.

Morfar Gunnar i Norrtälje