Miljökrönika

Dagens bloggpost blev faktiskt till en hel liten miljökrönika, därför är det lika bra att erkänna att jag var aktiv i Miljöpartiet under några år på 1980-talet. Detta var en intressant tid, speciellt att få vara med om arbetet med att föra partiet in i Riksdagen. Att jag vid denna tid bodde i fashionabla och moderatstyrda Lidingö gjorde det än mer intressant. Det hindrade dock inte jag åkte Vasaloppet några gånger tillsammans med mina moderata vänner, men gliringarna om att plocka kottar och soppkvällar fick man stå ut med. Allt detta är numera preskriberat, men med dagens förkärlek att gå till historien för att skärskåda eventuella rötter som kan ligga någon i fatet vet man aldrig…

Typisk miljöpartist på 1980-talet

Visst var kärnkraftsomröstningen 23 mars 1980 en inkörsport till ett parti som var motståndare till kärnkraften, men jag var nog mer allmänt intresserad av miljöfrågor och då fick den gulröda knappen på jackan med texten, Atomkraft? – Nej tack, stå som symbol för miljöfrågor i allmän mening. Egentligen var det slutförvaringen av kärnkraftsavfallet som oroade mig, kanske mest för kommande generationer.

Något som legat mig varmt om hjärtat är bl.a. resurshushållning, återvinning, källsortering, ekologiskt jord- och skogsbruk och nu börjar jag närma mig anledningen att jag började skriva dessa rader.

Jag har nämligen blivit med MATAVFALLSPÅSE, men det har säkert tagit c:a 30 år innan jag i min lägenhet i Norrtälje kan källsortera matavfallet för senare raffinering till biogas. Kanske har ni som bor på landsbygden haft möjlighet att lämna ert matavfall någonstans. Jag talar då inte om kompostering, för det har jag naturligtvis ägnat mig åt när tillfälle getts.

Igår var det premiär, hade genom bostadsrättsföreningens försorg fått en liten gullig brun hink med ett hundratal påsar till att börja med. I föreningens soprum står numera ett par mindre sopkärl för matavfallet. De större kärlen fylls med allsköns bråte. Ett konstaterande jag har gjort redan tidigare är: nu måste vi ta krafttag mot förpackningshysterin! Allt behöver inte vara så förbaskat väl förpackat, men man får heller inte vara rabiat och inte inse att det finns många förpackningsmetoder som är fantastiskt bra, t.ex. vakuumförpackning i plast av matvaror.

Men plasten och annat skräp som hamnar i våra hav har för mig seglat upp som en av de värsta miljöbovar vi har just nu. Tack Facebook och flera andra sociala medier som genom bilder, klipp och videos berättar vad som sker i vår omvärld och hur det påverkar människor miljö och inte minst inte ont anande djur. Tänk om man kunde skola om krigsindustrin till att rädda miljön. (Aj, där fick jag ett återfall!)

Till slut en information som kan vara bra för er som är nya på återvinning av matavfall

På avfallspåsens ena sida finns en bild av en bensindunk med texten:

Detta är en dunk drivmedel! En full påse kan driva en bil 4 km.

Lura er inte genom att försöka pressa ner påsen i bilens tankrör, det går inte, utan förpassa den fyllda påsen i därtill avsett förvaringskärl!

Morfar Gunnar i Norrtälje