Demokrati kostar ibland

När folkomröstning om nedläggning av småskolor i Norrtälje genomfördes 2017 hamnade kostnaden för detta, ”mellan tummen och pekfingret”, på 30 kr/person utslaget på samtliga invånare.

Sett i ljuset av detta förefaller inte kostnaden för ett eventuellt ”extraval” i Sverige, 40 kr/person framräknat på samma sätt speciellt avskräckande. Demokrati kostar ibland.

När beslutet om folkomröstningen i Norrtälje fattades i kommunfullmäktige röstade samverkansstyret mellan S, C och MP nej till detta. Även om resultatet av denna omröstning endast var rådgivande finner jag agerandet som ytterst anmärkningsvärt då alla kriterier för en folkomröstning var fyllda, ett fantastiskt arbete med insamling av över 8000 röster hade genomförts och det faktum att det politiska bemötandet i processen inte direkt kunde betraktas som tillmötesgående. Folkomröstningen kunde dock genomföras efter majoritet i kommunfullmäktige. Invånarna kunde utnyttja sitt enda direktdemokratiska verktyg genom folkinitiativ.

I dagens Norrtelje Tidning tar den politiske chefredaktören Reidar Carlsson upp frågan om extraval i sin ledare ”Ett extraval är dyrt,skadligt och lär inte lösa några problem”.

Visst kan man analysera, skruva på ideologiska låsningar, kohandla, släppa på prestigen (tveksamt) i det oändliga, men har man inte gjort annat i 4 långa månader efter valet? Även jag har hoppats på att man skulle komma fram till en lösning i regeringsbildandet men har börjat vackla. Att extraval är dyrt eller skadligt håller jag inte alls med om, och att det inte skulle lösa några problem har vi ingen aning om. Kanske är det tvärtom då vi kanske får se vad eventuellt förändrade positioneringar kan innebära. Det är faktiskt ett helt nytt val det är fråga om. Kanhända kan regeringsbildande ”under galgen” stöta på värre problem när det gäller att regera ”in real life” så att säga?

Valmanskåren i Sverige verkar heller inte så avskräckt av extraval, i alla fall om man läser den opinionsmätning från Demoskop som Expressen presenterade i måndagens tidning. En i sanning intressant läsning.

Alexander den store

Vi har det politiska valsystem vi har i Sverige. Vi har de riksdagspartier vi har i Sverige. Vi har den valmanskår som sade sitt vid valet den 9 september 2018. Vi har de riksdagspartier som har att hantera det mandat man fick vid valet. Frågan är om det hinner dyka upp någon Alexander den store som med sitt Alexanderhugg lyckas lösa den gordiska knuten?

Morfar Gunnar i Norrtälje