Kan lära av Norge rädda svensk landsbygd?

Sommaren 2015 gjorde jag en bilresa genom lands- och glesbygden i mellersta delarna av Norge. Det som förundrade mig var att jag upplevde trakten så välmående och blomstrande med små och större företag insprängda bland trevlig och livskraftig bebyggelse. Jag såg även en hel del pågående vägförbättringsarbeten och sammantaget gav det mig en bild av en välmående och levande landsbygd.

I går kväll hajade jag till när jag med ett halvt öra lyssnade på Aktuellt 21.00 och plötsligt fick lyssna till ett inslag om Norge med efterföljande intervju med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S). Det var ingen tillfällighet att jag kände igen mina egna iakttagelser från förra året.

För ett par veckor sedan skrev jag ett debattinlägg med fokus på landsbygdsutveckling. Jag har en förmåga att använda många tecken när jag skriver vilket kan vara anledningen till att mitt inlägg inte publicerats ännu. Eftersom mina inledande stycken här hör så intimt ihop med mitt tidigare debattinlägg väljer jag att nu lägga ut det på min blogg.

Norrtälje kommun behöver ett riktigt landsbygdsparti. Ja det behöver nödvändigtvis inte ha detta namn eftersom det redan är upptaget, men det skulle passa som handen i handsken. Till denna insikt har jag kommit efter att följt politikens underbara vägar från dikesrenen under i alla fall 10 år som politiskt oberoende, som det så vackert heter.

Under ett tidigare långt borgerligt styre och numera en koalition mellan S, C och MP har politikerna lagt allt krut på Norrtälje stad och utpendling inom Stockholmsregionen. Hur många gånger har vi inte hört att satsningarna skall ”spilla över” på landsbygden. Så har inte skett, i alla fall inte i någon större utsträckning. Jag har under många år framhärdat att detta är förödande för kommunen på sikt. Förödelsen sprider sig genom hela samhället, skola, infrastruktur, kommunikationer, bostadsbyggande o.s.v. Urbaniseringsspöket kräver sin tribut i takt med att turerna med dubbeldäckaren till Stockholm blir tätare liksom de nya bostadskvarteren som byggs och höjden på dessa.

Norrtälje kommun har också en otacksam sits då man tvingats in i Stockholmsregionen utan att egentligen passa in där. Ett talande exempel är pressen på politikerna om att uppfylla kraven på bostadsbyggandet inom regionen. Pressen kan självklart också bestå i att visa att man är ”regeringsduglig”. Frågan är om inte kommunen till och med skulle må bättre av att splittras i två delar och ingå i närliggande län? Ibland höjs faktiskt röster för detta.

Den politiska kartan i Norrtälje karaktäriseras av två än så länge dominerande partier, Socialdemokraterna och Moderaterna. Runt dessa är samlade en i många avseenden uddlös skara av sju småpartier. Det tackar förstås S och M för vilket innebär att man kan husera egentligen hur man vill. Om man nu tar ”hur man vill” med en nypa salt.

Det Norrtälje kommun behöver är ett mandatstarkt tredje parti som verkligen kan sätta press i beslutsprocessen och äntligen ta vara på de resurser och värden som vår landsbygd och skärgård representerar och som är värda ett bättre öde än att offras på urbaniseringens altare.

Något som gjorde mig både besviken och frustrerad var när Arbetsförmedlingens analysavdelning igår presenterade sin rapport om att glesbygden fram till 2030 kan ha tappat nära en tredjedel av sin befolkning i arbetsför ålder. Vad händer efter detta mycket bekymmersamma budskap? Jo, delar av det politiska etablissemanget tar omedelbart till sig detta som ett slagträ i den politiska debatten istället för att inse allvaret och öppna upp för en konstruktiv debatt över partigränserna. Varje dag matas vi med liknande beteenden inom den politiska världen och förtroendet för politiker visar en ständigt dalande kurva.

Hur detta tredje parti som jag nämner i inledningen skall kunna uppstå har jag egentligen inget bra svar på just nu, men att partiet likt en Fågel Fenix skulle uppstå ur askan av de sju småpartierna tror jag inte ett dugg på. Det behöver tillföras nya krafter som inte är belastade av kulturen i de politiska församlingarna. Att bara ta på en ny keps och sätta en annan partibokstav efter namnet räcker inte.

Att som nu stå och stampa ”på stället marsch” håller inte. Någon form av vitalisering inom kommunpolitiken måste ske till valet 2018. Nya krafter måste komma fram, gamla krafter måste inse att man måste släppa fram dessa nya krafter. En ny kultur måste föras in, inte bara bland kommunens tjänstemän utan även inom politikerleden.

Ett nytt hopp har nu tänts om svenska politiker kan tänka om och ta till sig av Norges erfarenheter och leda in landet i en helt ny regionalpolitik. I synnerhet inom Norrtälje kommun. Men det brådskar. Lyssna gärna här på inslaget i Aktuellt i går kväll.

Morfar Gunnar i Norrtälje