Den motsträviga kroppens åldrande

Att stora upptäckter i världen har tillkommit av en tillfällighet är allom bekant. Många känner nog till den store matematikern Arkimedes som ett par hundra år före Kristi födelse kom fram till vad som idag brukar kallas för Arkimedes princip: Lyftkraften på ett föremål i en vätska är lika stor som tyngden av den undanträngda vätskan. Med beaktande av densiteten.
Detta lär han ha kommit på när han steg ner i sin stora badbalja och betraktade det undanträngda vattnet som rann över. Det var då han enligt sägnen rusade ut spritt språngande naken på gatan i Sicilien där han bodde och ropade "Eureka! - Jag har funnit det". Falskt eller sant?

Under tillagande av den smakliga rätten "Lever Anglaise" härom dagen (se bilden) slog det mig att även jag kan ha gjort en banbrytande upptäckt i badrumsmiljö liksom Arkimedes gjorde. Bakgrunden är att jag med min långsträckta fysionomi har en ganska besvärlig rygg pressad av hundratals joggingmil på asfalt. På senare tid när balansen försämrats har jag i duschen fått utföra alltmer ekvilibristiska rörelser för att tvätta underbenen, ett i taget. Det var då jag märkte att jag, när jag lade tyngde på vänster ben samtidigt som jag böjde mig ner för att tvätta högerbenet, hörde ett kraftfullt klunkande ljud från ryggen precis som om någon hade dragit i ryggradens 24 kotor som ett blixtlås.

Detta konstaterande gjorde jag flera gånger i rad i samma ställning, observera alltid med vänsterhanden tryggt förankrad i ett handtag på duschväggen!

Efterhand blev det klunkande ljudet mindre framträdande i takt med att jag blev mjukare i ryggen och problemen med att vrida och vända mig i sängen till slut försvann helt. Det var då jag förstod att jag hemmavid kunde ersätta den välkända metoden att dra ut ryggraden genom att hänga med armarna i någon typ av räcke. Nåväl, jag gjorde inte som Arkimedes, rusade ut naken på Brunnsgatan i Gävle och ropade "Eureka! - Jag har funnit det". Men närapå...

Nej, men det är inte helt lätt att åldras. I min ägo hemmavid har jag idag ett antal så kallade ortoser (stöd) för knän och handleder, både höger och vänster. Jag har även ett gäng "gåstavar" och en fantastisk rollator i källaren som jag kallar för Rolle. Nog hänger jag med ett tag till om Gud är god, förlåt om jag kränkte någon! Det gäller bara att hålla humöret på topp och ge sig på allt man rimlighetens namn kan.

Nu har jag dessutom fått en kändis som "olycksbroder" genom att vår välkände och omtyckte skådespelare Peter Haber bär på samma sjukdom som jag, nämligen polyneuropati. Läste det i en artikel i Expressen i veckan, och då måste det ju vara sant? Många känner till begreppet lite suddigt, men inte vad det egentligen handlar om. Kort sagt förlorar man gradvis känsel i de längsta kroppsdelarna med början i tår och fingrar samtidigt som balansen försämras och man blir livrädd för att ramla. Ser ni mig komma stapplande på gatan är jag förmodligen inte onykter utan bara ett exempel på vad polyneuropati kan ställa till med. Finns dock alltid de som har det betydligt värre.

Jag kör vidare så länge det går, har ju hela livet på mig, julen firar vi på Gimo Herrgård till exempel.