Maximal handel till varje pris

Med anledning av Margaretha Levin Blekastads fina krönika om stadsarkitekten i Norrtelje Tidning idag (20171019) lägger jag in en repris av ett av alla inlägg jag gjort i ämnet. En blogg om hur det såg ut i Norrtälje för 5 år sedan. Någon förändring har inte skett trots politiskt skifte vid makten.

oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Idag läser vi en alldeles utmärkt debattartikel om ”maximal handel och minimal trivsel” i Norrtelje Tidning. Det är landskapsarkitekt-studenten Jannica Lindén som ligger bakom det skrivna. Jag klarar inte av att kommentera artikeln på 500 tecken utan använder bloggredskapet, när jag nu har tillgång till det.

Unga Jannica Lindén lyfter i sin artikel fram det som är signifikativt för den nuvarande borgerliga kommunledningen. Man har skapat och fortsätter att utveckla samhället i en riktning där invånarna endast ses som kunder eller konsumenter, aldrig som människor. Själva stadsbyggandet överlämnar man till byggföretag och riskkapitalister.

Detta medför att man steg för steg monterar ner det som människor uppfattar som trivsam och inspirerande miljö. Är man dessutom från kommunledningen minimalt intresserad av inse kulturens viktiga roll i samhällsbyggnaden, ser framtiden faktiskt ganska dyster ut. Norrtälje kan inte längre rida på att vi är den ”pittoreska lilla sommarstaden”. Som tur är har vi, än så länge, vår vackra landsbygd och skärgård att falla tillbaka på. Även där är man på väg att nagga i kanterna genom att vilja lägga ned bygdeskolor och prioritera centralorten Norrtälje i alltför hög grad.

I ärlighetens namn bör tilläggas att Norrtälje kommun inte alls är ensamma om att skapa den här ”socialt monotona och rumsligt fattiga miljön” (citat: Jannica Lindén) utan jag ser det som en röd tråd på olika platser i hela Sverige. Men jag har även sett fina exempel på hur man verkligen har satt människan i centrum vid samhällsbyggandet.

Tre nya områden är aktuella för exploatering i Norrtälje stad: Nordrona, busstationen och Norrtälje hamn (om det nu kommer att gå att bygga där enligt planerna). Även här är ambitionerna att pressa in så mycket människor och affärer det går. Allt för att få fler att handla. De negativa effekterna blundar man för.

Tänk om fler personer som Jannica Lindén tillsammans med ett skönhetsråd och en stark stadsarkitekt hade fått vara med vid uppbyggnaden av det nya Norrtälje.

Morfar Gunnar