När någon gör en SL-resa
Igår raljerade jag lite på Facebook om hur dyrt det blev att
som pensionär ta sig från Norrtälje busstation till Vasaparken i Stockholm. Som
alla förstod, menade jag precis det motsatta, 20 kronor är banne mig en högst
rimlig kostnad för detta.
Detta startade dock en liten diskussion om hur de nya
SL-taxorna påverkade invånarna i Stockholms län. Under förmiddagen har jag
funderat över detta och kommit fram till vissa saker utan att för den skull ha ”kommit
i mål”. Jag koncentrerar mig till Norrtälje som är min hemortskommun och även
till ytan länets största kommun. Priserna jag anger gäller för vuxna/alt.
pensionärer och att enkelbiljetterna köps via ”reskassan”. Andra varianter
finns.
Att det här handlar om ”enkelbiljetter” är naturligt
eftersom de som reser regelbundet till sin arbetsplats sannolikt köper
”30-dagarsbiljett” utom kanske under någon semesterperiod eller liknande. Det
blir alltid billigare: 830/550 kr jämfört med enkelbiljetter. En mindre höjning
har skett.
Enkelbiljetten kostar 30/20 kr och jag utgår ifrån att pensionärspriset
avser såväl ålders- som sjukpensionärer. Kritik har riktats mot att
giltighetstiden sänkts från 120 minuter till 75 minuter vilket innebär att
vissa människor i glesbygd kan få svårt att hinna med byte innan
75-minutersgränsen är nådd.
Hur det här påverkar invånarna i Norrtälje kommun är
självfallet svårt att sia om när man inte har tillgång till färsk statistik.
Hur många tar t.ex. bilen till jobbet? Att 8-9000 pendlar ut från kommunen är
jag ganska säker på, i övrigt avstår jag från spekulationer.
En djärvt påstående är dock att de flesta av våra
kommuninvånare kan med kommunala kommunikationer åka mellan punkt A och B inom
kommunen på en enkelbiljett 30/20 kr. De flesta kan säkert också nå Norrtälje
busstation eller någon av 676:ans hållplatser inom 75 minuter. Då kommer man i
alla fall till Östra station i Stockholm för en enkelbiljett.
Någon anförde att det kan bli svårt för en pensionär att på
en enkelbiljett för 20 kr hinna åka två hållplatser för att handla eller uträtta
ett viktigt ärende för att sedan åka tillbaka på samma biljett. Denna gång på
grund av glesa turer på berörd linje. Så kan det naturligtvis vara, men det är
svårt att skräddarsy ett taxesystem som gör alla nöjda. Eftersom SL:s system
med ”reskassan” tydligen är lätt att personifiera kanske man skulle återgå till
120 minuters giltighetstid för pensionär, student och ungdom. Vad skulle det
kosta för landstinget?
En annan fråga dök också upp i gårdagens Facebooktråd, och
det var varför Roslagsbanan inte fick fortsätta till Rimbo utan vända i Kårsta.
Detta var i början av 1980-talet och idag känns detta beslut lite förhastat. I
bakhuvudet har jag dock skälet som är det traditionella när spårbunden trafik
ställs mot bussar. Bussarna når fler invånare på sträckan. Kanske var det så? Hoppas
själv på någon form av spårbunden trafik ända fram till Norrtälje igen. Kanske
jag hinner uppleva detta?
Detta var några spridda tankar på söndagsförmiddagen och de
gör absolut inga anspråk på att utgöra något vetenskapligt underlag. Jag är
glad åt att åka till Stockholm för 20 kr i alla fall.
Morfar Gunnar i Norrtälje
Tack för välformulerad sammanställning. När det gäller tågstoppet i Kårsta rekommenderas boken 'Skendöd i Roslagen' skriven av docenten Stig Svalhammar. Han beskriver Roslagsbanans öden och äventyr. Likaså är han väl insatt i varför spårvagnarna försvann i Stockholm. Börja med att lyssna på webbradion - Radio Roslagen, sök 'Tåget som..'.Där berättar Stig en del om händelserna på 60, 70 och 80-talet. Mvh Bengt E
SvaraRaderaTack för kommentaren! Läser idag Reidar Carlssons ledare i Norrtelje Tidning och ser att han och jag är ganska överens. Att Norrtälje Kommun liksom Södertälje kommun skulle få behålla sina lokala specialtaxor i det nya taxesystemet skulle nog inte övriga kommuner i Stockholms Län ha gillat.
SvaraRadera