När någon gör en SL-resa

Igår raljerade jag lite på Facebook om hur dyrt det blev att som pensionär ta sig från Norrtälje busstation till Vasaparken i Stockholm. Som alla förstod, menade jag precis det motsatta, 20 kronor är banne mig en högst rimlig kostnad för detta.

Detta startade dock en liten diskussion om hur de nya SL-taxorna påverkade invånarna i Stockholms län. Under förmiddagen har jag funderat över detta och kommit fram till vissa saker utan att för den skull ha ”kommit i mål”. Jag koncentrerar mig till Norrtälje som är min hemortskommun och även till ytan länets största kommun. Priserna jag anger gäller för vuxna/alt. pensionärer och att enkelbiljetterna köps via ”reskassan”. Andra varianter finns.

Att det här handlar om ”enkelbiljetter” är naturligt eftersom de som reser regelbundet till sin arbetsplats sannolikt köper ”30-dagarsbiljett” utom kanske under någon semesterperiod eller liknande. Det blir alltid billigare: 830/550 kr jämfört med enkelbiljetter. En mindre höjning har skett.

Enkelbiljetten kostar 30/20 kr och jag utgår ifrån att pensionärspriset avser såväl ålders- som sjukpensionärer. Kritik har riktats mot att giltighetstiden sänkts från 120 minuter till 75 minuter vilket innebär att vissa människor i glesbygd kan få svårt att hinna med byte innan 75-minutersgränsen är nådd.

Hur det här påverkar invånarna i Norrtälje kommun är självfallet svårt att sia om när man inte har tillgång till färsk statistik. Hur många tar t.ex. bilen till jobbet? Att 8-9000 pendlar ut från kommunen är jag ganska säker på, i övrigt avstår jag från spekulationer.

En djärvt påstående är dock att de flesta av våra kommuninvånare kan med kommunala kommunikationer åka mellan punkt A och B inom kommunen på en enkelbiljett 30/20 kr. De flesta kan säkert också nå Norrtälje busstation eller någon av 676:ans hållplatser inom 75 minuter. Då kommer man i alla fall till Östra station i Stockholm för en enkelbiljett.

Någon anförde att det kan bli svårt för en pensionär att på en enkelbiljett för 20 kr hinna åka två hållplatser för att handla eller uträtta ett viktigt ärende för att sedan åka tillbaka på samma biljett. Denna gång på grund av glesa turer på berörd linje. Så kan det naturligtvis vara, men det är svårt att skräddarsy ett taxesystem som gör alla nöjda. Eftersom SL:s system med ”reskassan” tydligen är lätt att personifiera kanske man skulle återgå till 120 minuters giltighetstid för pensionär, student och ungdom. Vad skulle det kosta för landstinget?

En annan fråga dök också upp i gårdagens Facebooktråd, och det var varför Roslagsbanan inte fick fortsätta till Rimbo utan vända i Kårsta. Detta var i början av 1980-talet och idag känns detta beslut lite förhastat. I bakhuvudet har jag dock skälet som är det traditionella när spårbunden trafik ställs mot bussar. Bussarna når fler invånare på sträckan. Kanske var det så? Hoppas själv på någon form av spårbunden trafik ända fram till Norrtälje igen. Kanske jag hinner uppleva detta?

Detta var några spridda tankar på söndagsförmiddagen och de gör absolut inga anspråk på att utgöra något vetenskapligt underlag. Jag är glad åt att åka till Stockholm för 20 kr i alla fall.

Morfar Gunnar i Norrtälje