Brutna vallöften ökar misstron mot politikerna

Så löd rubriken på Reidar Carlssons ledare i Norrtelje Tidning (NT) 2015-12-14. Inledningen på ledaren fortsatte sedan: ”Det verkar inte bli något kulturhus i den gamla brandstationen, det tegelhus vid Norrtäljeån som till för något år sedan fungerade som konsthall.” 

Bakom detta står en segsliten historia om vad som skulle ske med brandstationen efter det att Norrtäljes nya kombinerade konsthall och museum blivit färdigställt.

I princip samtliga politiska partier hade före kommunalvalet 2014 ställt sig bakom att den gamla brandstationen skulle användas för kulturell verksamhet när konsthallen flyttat.

Till den långa raden av debattinlägg i NT från enskilda medborgare och föreningar som ville behålla byggnaden för kultur, sällade sig politiska partier som Åse Frid (V) och Catarina Wahlgren (V) 27/6, Bengt Ericsson (C) och Berit Jansson (C) 14/7 och Ingrid Landin (MP) och Mats Wedberg (MP) 6/8. Även (L) och (S) ställde sig bakom detta förslag. Lokala kulturella aktionsgrupper protesterade mot att lokalen skulle stå outnyttjad under tiden inga beslut var fattade.

I en debattartikel i NT 2015-12-12 skrev Bengt Ericsson (C) och Lenneke Sundblom (S). ordförande respektive 1:e vice ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, ”Här lovade (nästan) alla partier inför valet 2014: ’Fortsatt kulturverksamhet’. Det är ett vallöfte som måste infrias. Vi lovar stå i främsta rummet!” Hela tiden står konsthallens gamla lokal tom.

Helt klart var dessa vallöften inget värda när det gäller de tre partier som tillsammans styr Norrtälje kommun efter valet, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet.

Idag skriver vi 2017-01-12 och har fått veta, tvärs emot tidigare avgivna vallöften, att kulturen får ge vika för ytterligare en restaurang i Norrtäljes stadskärna. Rubriken på Reidar Carlssons ledare är idag. ”Bra lösning som gör Norrtälje mer attraktivt” Inledningen på ledaren fortsatte denna gång: ”Det är en skandal att konsthallens gamla lokal, den gamla brandstationen i Norrtälje, har fått stå tom i flera år. Men nu är äntligen en lösning klar: den blir restaurang. Det är en bra lösning. Det gör stadskärnan mer levande och ännu mer attraktiv för turister.”

Dessa av mig delvis citerade ledarartiklar visar att det är två helt skilda synsätt som nu får sin upplösning. Å ena sidan är det politikers trovärdighet och löften som ställs mot ekonomiska kalkyler. För en utomstående finns det naturligtvis ingen möjlighet att tränga in de ekonomiska resonemangen. Det är tydligen tänkt att de kommande hyresintäkterna för fastigheten skall bekosta investeringen för upprustning. Att detta rör sig om flera miljoner förstår jag då det redan för flera år sedan ”talades” om 5-6 miljoner för att bara åtgärda fuktproblem i källarvåningen.

Under alla förhållanden tror jag att det idag finns en stor grupp undrande och besvikna människor i Norrtälje som hellre hade sett detta fantastiska hus fyllas av kreativt sprudlande kulturell verksamhet som verkligen hade utgjort en attraktiv mötesplats med dragningskraft både på nuvarande invånare och turister, men även på de som eventuellt lockas att bosätta sig i Norrtälje. Och jag talar nu om något som gäller året om.

Att starta en ny krog inom en redan överetablerad restaurangbransch i Norrtäljes stadskärna känns idag för mig rätt tveksamt då det just nu är ganska öde på stadens restauranger 8 månader av 12. Kanske sneglar kommande hyresgästen ”Harrys” på vad som kommer att hända framöver på andra sidan hamnbassängen i Norrtälje hamn. Stackars S/S Norrtelje och PUB Hörnet…

En enkel sammanfattning av detta inlägg är att vi hela tiden tycks få leva med motsättningen mellan kulturens (i alla dess former) värde och betydelse för samhällsutvecklingen och krasst krona-för-krona-resonemang. Vi får tydligen också leva med att det inte alltid går att lita på politiker.

Morfar Gunnar i Norrtälje