Bloggabstinens

Bloggtorka drabbar då och då en bloggare. Detta, har jag sett, gäller även de riktiga storfräsarna inom området. Det motsatta som jag kallar för bloggabstinens har jag dock aldrig hört talas om. Med detta menar jag att man har så mycket som engagerar och vill få ned på pränt att det till slut liksom stockar sig i de hjärnvindlingar man till äventyrs har kvar.

Själv brukar jag normalt amatörblogga i Norrtelje Tidning, men där ligger jag för närvarande i bloggkarantän på grund av tekniska problem med ”bloggverktyget”, vad nu detta är för ett redskap. Dagens blogg på Blogger.com är helt nyöppnad och jag har ännu inte funnit den struktur jag söker. Som tur är känner jag en hel del proffsiga bloggare som går att rådfråga, (här hade jag skrivit några namn), men visst är det knäppt att nämna namn när det finns ytterligare ett tjugotal jag följer!

Vad som utspelar sig i Norrtälje kommun förbleknar givetvis när jag jämför med det som händer och berör mig i Egypten och andra oroshärdar i världen. Den tickande vulkanbomben i Yellowstones nationalpark i Amerika var en ahaupplevelse för mig, men då var jag heller inte med när den senast hade ett utbrott, för 640 000 år sedan! När vetenskapsmännen talar om ett askmoln som breder ut sig över halva jordklotet och sänker temperaturen med 14 grader, då darrar man minst sagt.

Något annat som gör mig bedrövad är att ökningen av den svenska vapenexporten är så enorm under den senaste 10-årsperioden. Att Sverige alltid legat väl framme är inget nytt, men varför skall vi ligga tvåa i världen räknat per capita? Såg ni den gulliga bomben som var fylld med tusentals små pilar som slungades iväg vid nedslaget. Tala om hyckleri när vi ylar om grymheter i andra länder.

Vad händer då i Norrtälje förutom att vi i politiken brottas med samma allians- och oppositionsproblem som på riksplanet? Jo igår fick alla hushåll i Norrtälje kommun ett nytt magasin i brevlådorna ”Välkommen till Norrtälje” var namnet. Jag har bara bläddrat i skapelsen som säkerligen kommer att kommenteras framöver. Visst var skriften tjusig, men nog fanns det ett och annat uttalande som gav anledning till att ”höja på ögonbrynen”. Vill några sätta upp en nyårsrevy vid årets slut har man definitivt manuset klart redan nu.

Morfar Gunnar