Vad är egentligen en trygg kommun?

Efter 14 dagars frånvaro på bloggen av privata skäl, gick det inte att hålla mig längre. Anledningen var att en Facebookvän uppmärksammade mig på att man i Norrtälje kommuns växel svarar ”Välkommen till Stockholms Läns tryggaste kommun, Norrtälje”.

Jag har nu med egna öron hört att det stämmer. Vid första försöket kl 08.55 hände inget annat än att jag i 2 minuter och 10 sekunder fick lyssna på en harang med öppettider. Kl 9.21 gick det bättre, men då fick jag vänta i 1 minut på tips om att maila till kontaktcenter eller gå in på kommunens webbsida varefter jag blev placerad i kö. Nu var jag själv bara ute i researchärenden, men kan tänka mig hur trygg man skulle känna sig om man verkligen hade behov att snabbt komma i kontakt med kommunen, i synnerhet utan tillgång till dator.

Stiftelsen Tryggare Sverige har i den senaste undersökningen utsett Norrtälje som den tryggaste kommunen i Stockholms Län. Det lär finnas 33 indikatorer på hur man kommer fram till detta. För min personliga del känns det i och för sig bra, men samtidigt väldigt obekvämt att kommunen använder detta som ett slags marknadsföringsredskap i sin myndighetsuppgift.

Följande uttalande från Stiftelsen Tryggare Sverige ställer jag dock helt upp på:

”Den trygghetsundersökning som vi genomfört i Norrtälje kommun är ett verktyg för kommunen att bli ännu tryggare då den visar på utvecklingsmöjligheter i de enskilda kommundelarna, menar Thomas Ahlskog.”

Fåna då inte till det med att använda det goda resultatet på fel sätt, när trygghet kan betyda så olika för olika personer. För mig känns det inte tryggt att höra de ökande drogproblemen i kommunens olika delar. Den senaste drogen spice är ett exempel vart det kan dra iväg. För mig kändes det heller inte tryggt när jag fick veta att var 5:e elev i grundskoleålder hade kontakter med BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin). För mig känns det heller inte tryggt att på nära håll bevittna hur den grupp ”utslagna människor” som samlas kring bus(s)stationen och det vackra området kring Norrtäljeån, tenderar att bli allt fler och ostadigare på benen. Det känns heller inte tryggt att se hur tillsynes ”vanliga ungdomar” och ”Svenssons” gör sig ärenden till denna grupp. Inte vet jag som ligger bakom…

Visst är detta stora problem jag beskriver, men göm dem inte i klämkäcka svarsfraser i kommunens växel. Det är lika dumt som att marknadsföra Norrtäljes Hamn som ”En levande stadsdel för barn, båtar och bad”. Alla vet ju att barnfamiljer inte kommer ha råd att bo där, och skulle det mot förmodan att gå och bada där så småningom är det rimligtvis endast under drygt 2 månader av årets 12 som det kan bli aktuellt. Marknadsför gärna, med använd hellre andra attribut som god skola, förträfflig vård- och omsorg, arbetsmöjligheter inom rimliga avstånd och mångskiftande kulturell verksamhet, när det finns stöd för detta.

Morfar Gunnar